Hoppa till innehåll

Kura Skymning

    • Om
  • Har ”the shitification” infekterat Instagram?

    april 26th, 2026

    Mitt svar är: JA.

    Jag postade mitt första inlägg på Instagram 21 december 2011. Sedan dess har jag lagt upp drygt 5900 bilder och videos. Det känns svindlande att en app har varit en (nästintill) daglig förströelse i 15 år. Att jag har delat foton ur vardagen inte varje dag, men helt klart varje vecka. Så duktigt har jag inte ens uppdaterat min dagbok. Vilken skatt, så många minnen och ett verkligt tidsdokument. Visserligen en extremt polerad version, men ändå en riktig skärva av livet som det var där och då.

    Nu börjar det, tråkigt nog, känns som att IG har spelat ut sin roll. Det som gjorde plattformen rolig har gradvis försvunnit. The Shitfication är ett faktum.

    I Instagrams begynnelse var appen utformad för att dela snabba ögonblicksbilder med familj, vänner och bekanta. Det var kul och inte särskilt pretentiöst. Utvecklarna gjorde uppdateringar för att förbättra upplevelsen för användarna och kvaliteten på såväl appen som telefonerna gick i rekordfart. Allt blev bara bättre och bättre.

    Fler och fler hittade till plattformen och helt plötsligt kunde man följa djurkonton, professionella fotografer, kändisar och företag. Bloggarna lade ner sina sidor och flyttade sin verksamhet Instagram istället. Som en konsekvens följde personer som nichade sig på att skapa vackert och engagerande ”content”. Vips föddes influencern.

    Någonstans här började bilderna från vanliga människor förändras. Det som tidigare varit postat i stunden, utan så mycket eftertanke, förvandlades till det väldigt polerade och tillrättalagda. Fokus förflyttades till att skapa content för att bli viralt och lägga grunden till en karriär som influerare. Snart så fylldes flödet mer och mer av professionella konton och allt mindre från vänner och familj.

    Längs med vägen introducerades såklart även algoritmerna. Från att flödet visade inläggen i kronologisk ordning, så bestämmer istället algoritmerna vad man ska se. Konton som postar mycket, har många följare och får stort engagemang i form av likes och kommentarer premieras och resten blir andrahands sortering. Utöver det så skruvas både algoritmer och funktioner så att användarna ska lockas att stanna i appen så länge som möjligt. Användarvänligheten skiftar fokus från just användaren till företagen som betalar för annonsering. Och med det så är The Shitification komplett.

    Så här såg min grid ut precis i början. Det var grynigt, ramar, foton direkt i stunden och ganska cringe bildtexter (iaf såhär i efterhand). Men, det var kul.

    Jag fastnade för Instagram för att det var ett nytt spännande sätt att hålla kontakten med kompisar och för att jag alltid har gillat att fota och skriva. Det var en härlig inspirationskälla, fylld med andra människor som gillade samma saker som en själv. Jag jobbade inom marknadsföring och med sociala medier öppnades helt nya möjligheter.

    Under de tidiga åren av IG så kände jag aldrig att den påverkade mig negativt. Visst var det kul att gå in och scrolla i flödet, men det var inget som tog upp några längre stunder eller som kändes en distraktion.

    Klipp till 2026 och jag betraktar appen som något som man måste tydligt begränsa för att skydda hjärnan. Kanske är det för att jag är så beroende av min kreativitet, som jag verkligen känner av hur IG påverkar mig. Det är som att flödet fyller huvudet med intryck och rakt av nonsens, saker som jag egentligen inte är intresserad av men som jag tar in ändå, och det blir overload. Koncentrationsförmågan försämras och kreativitets-flowet bryts enklare. Jag längtar tillbaka till tiden då jag kunde försjunka i mina olika projekt i timmar utan att en telefon pockade på uppmärksamheten och åt upp tid som om det vore godis.

    På nyheterna pratade de häromdagen om att regeringen vill de införa en åldersgräns på 15 år för sociala medier. Bra, tänker jag. Borde vara högre åldersgräns och gälla även för vuxna. 😉

    Kommer jag att stänga ner mitt konto? Svaret är nej, inte riktigt än. Det finns fortfarande inspirerande människor som lägger upp spännande inlägg. Jag tycker fortfarande det är kul att dela med mig av foton och annat. Däremot kommer jag begränsa min användning radikalt. Nu är jag kanske ingen person som doomscrollar så där jättemycket, men det blir ändå ganska många minuter och timmar i veckan när man lägger ihop det.

    Min strategi är att sätta en tidsgräns på 10 minuter per dag. Det bör räcka, för helt ärligt- det känns som majoriteten av det som finns i flödet och i händelser ändå är skit. AI-slop, sponsrade inlägg, reklam och annat som jag inte har något intresse av tar över mer och mer för varje dag. Typ som på Facebook. Som jag förövrigt har varit helt utloggad från den senaste månaden och inte saknat överhuvudtaget. Misstänker att IG kommer gå samma öde till mötes inom kort.

    Hur känner ni för sociala medier?

  • Tre varv motsols & Star Wars Visions

    april 24th, 2026

    Läsningen har varit lite undanskuffad de senaste veckorna pga en sprängfylld hjärna. Att börja ett nytt jobb tar på krafterna. 😉
    Men en bok och ett seriealbum glufsade jag trots allt i mig.

    Håller för övrig fortfarande på med Project Hail Mary. Den är väldigt bra, men av någon anledning så tar det mig forever att ta mig igenom den. Kanske har det något att göra med att hjärnkapaciteten är begränsad just nu och har svårare att processa all fysik. Haha!

    Desto lättare har det varit att sluka sida efter sida av ockultism, folksägner och svartkonstböcker (säger väl en del om mig, hehe). Jag har nämligen läst ”Tre varv motsols” av Per Faxneld.

    Så här står det på baksidan:
    ”Jämtland, sommaren 1929. Edda Erlenstam anländer från Uppsala utrustad med revolver, primuskök och cykel. Hennes officiella uppdrag är att samla in folksägner åt Landsmålsarkivet, men hon har också fått upp spåret efter en mytomspunnen svartkonstbok från 1600-talet. Edda är dock inte den enda som är på jakt efter boken och hennes efterforskningar väcker snart ont blod. Samtidigt börjar hon uppleva märkliga fenomen. Är det hennes nya sömnmedel som får det vardagliga och det övernaturliga att glida samman? Eller ligger det något i de gamla sägnerna om svartkonst, vittror och mystiska krafter?”

    Det här är en bok sprängfylld med fakta och berättelser inspirerade av verkligheten. Faxneld är religionshistoriker, särskilt specialiserad på esoterism, vilket märks tydligt. Huvudpersonen Edda är baserad på den verkliga personen, Ella Odstedt, och även om Faxneld såklart friserat den fiktionella karaktären så gör det berättelsen extra kittlande. Tänk så många fascinerande kvinnor det finns, men som vi i stort sätt aldrig ens har hört talas om då de effektivt raderats från historien.

    För min del så var det bästa med boken den fartfyllda och spännande grundberättelsen i kombination med att de faktabaserade elementen. Under läsningen så blev jag nyfiken på att veta mer och googlade såklart både Ella Odstedt och Faxnelds tidigare faktaböcker. Det är ett gott betyg.

    Men, det var något med det litterära som gjorde att karaktärerna och handlingen inte riktigt lyfte från sidorna, så som jag hade önskat. Kanske var språket och gestaltningen något för sparsmakad? För ”enkel”? Hursom, så var det en underhållande lässtund och om det blir fler böcker om Edda så kommer jag troligtvis att läsa dem.

    Jag har även läst Star Wars Visions Takashi Okazaki & Peach Momoko edition. Det är ett seriealbum med små fristående berättelser från Star Wars universumet. Fokus ligger främst på kreatörernas egna tolkningar.

    Personligen så gillar jag framförallt de OTROLIGA illustrationerna. Ögongodis.

    10 av 10 illustrationer.

  • Partyhattar, utomhusträning, blåsippor och lindormar

    april 18th, 2026

    Hoppa in i min tidsmaskin så tar vi en liten kik på vad som har hänt i det vardagliga livet de senaste veckorna.

    Hedda har fyllt 3 år och det firades såklart med presenter, ben och extra god mat. Och en tjusig partyhatt! I det här hushållet så lever vi efter devisen att man ska och bör fira så mycket som bara möjligt. Både stort och smått.

    Jag har kört det första utomhuspasset. Visserligen var det i äkta aprilväder, regn varvat med strålande sol, men det gjorde det inte desto mindre härligt. Har förmånen att ha ett hyfsat välutrustat hemmagym i källaren, så det är superenkelt att bara öppna dörrarna och flytta ut utrustningen. Träningen blir genast väldigt mycket roligare. Det finns ju en del forskning som visar att kroppen tar till sig träning bättre när den sker i ute i naturen. Baserat på rent personliga erfarenheter, så känns det logiskt.

    Blåsipporna blommar för fullt nu. De är ju fridlysta (lite olika regler beroende på var i landet man befinner sig), men här frodas de. En liten sak som gör mig lycklig.

    Luna tigger godis om dagarna och jagar möss om nätterna.

    Nytillskotten hos grannarna lever sina bästa liv. Glassar i solen, busar och käkar. Om bara några veckor så flyttar de till sommarhagarna och kommer gå ute dygnet runt.

    Hundpromenaderna är extra härliga den här tiden på året. För varje dag så blir det grönare och grönare. LÄNGTAR till att alla träden grönskar igen.

    Vi har knåpat med inbjudningarna till vårt bröllop. Jag gjorde layouten och Marcus fixade vaxsigill på kuverten (det var svårare än man kan tro). Nu är de i posten och påväg till sina mottagare.

    Många flaskor har det blivit. Prins har dock blivit stora killen och börjat äta ensilage också, så vi kommer att dra ner på mjölken allteftersom.

    Jag har börjat på mitt nya jobb och spenderat stora delar av min arbetstid med olika introduktionsutbildningar. Det känns helt rätt i hjärtat att jobba med saker som gör skillnad på riktigt.

    Grabbarna har varit hos frisören och blivit av med vinterns tjocka päls. De uppförde sig exemplariskt. Det är så roligt att se hur de står och njuter av att bli ompysslade. Måste vara skönt för dem att bli lite svalare och att få bort den extra tyngden från ullen.

    En nyfriserad och glad Bruce.

    En annan kille som håller på att tappa vinterpälsen är Robin, vilket innebär att dammsugaren går varm. När vi hämtade honom hos uppfödaren kallade hon fällningen för ”dalmatiner-glitter”. Gulligt.

    Jag har läst in mig på lindormar. Ska nämligen skriva en liten story på ämnet, som ett urvalsprov till en distanskurs som jag sökt till hösten.

    En bok som jag hämtat inspiration från är Johan Egerkrans underbara verk ”Nordiska väsen”. Älskar hans illustrationer. Om jag kommer addera mer bläck på kroppen, så kommer det helt klart vara någon av hans kreationer.

    Hedda och jag har fastnat i den australiensiska serien ”A place to call home” på SVTPlay. Mysigt och dramatiskt på samma gång. Har just nu en groende längtan till Australien. Inte så att jag vill flytta dit igen, men jag vill väldigt gärna tillbaka och fortsätta utforska landet. Det och strosa nerför välbekanta gator såklart. Nu är det alldeles för länge sedan jag var där.

    Vem bryr sig egentligen om att de kan skicka människor till Mars? Lägg resurserna på att uppfinna en teleporteringsmaskin istället, så att man kan resa snabbt, billigt och utan att släppa ut växthusgaser. 😉

    Tänk att vi är framme vid den ljusa årstiden igen. WUNDERBAR!

  • Glad påsk 🌸

    april 4th, 2026

    Det här året blir det inte särskilt mycket påskfirande för vår del. Inte för att vi har några egentliga påsktraditioner, men något festligt brukar vi ändå hitta på. I år jobbar Marcus nästintill hela påskhelgen, så det enda vi kommer hinna med är att ha grillpremiär. Men det gör inte så mycket. Jag tycker det är skönt att påsken kan variera år från år. Det är inte alls lika traditionsbundet som jul och midsommar. Alla gör olika och det är härligt.

    Jag kommer att spendera ett x antal timmar med att få färdigt det första utkastet på essän. I ärlighetens namn så har jag fastnat i researchfasen lite för länge (finns så mycket spännande att läsa in sig på) och nu känner jag mig stressad över att hinna få ihop något som jag tycker är tillräckligt bra för att skicka in. Prestationsångesten gör sig också påmind.

    Här har vi typ det enda påskpynt som jag piffat med i år. Minst sagt sparsmakat om man jämför med hur mamma fixade och styrde när jag var liten. Påsken hemma hos min familj på 90- och 00-talet var gula gardiner, broderade påskdukar, påskris fulla med hängen, tuppar, kycklingar och hönor i porslin, målade ägg och fyllda påskägg. Naturligtvis serverades det påskmiddag på påskafton, i princip en kopia av julbordet fast med kokta ägg som tillägg. Jag minns det med glädje och värme. Tacksam för att jag hade en mamma som ansträngde sig så mycket för vår skull.

    Nu ska jag sluta prokrastinera och återgå till min text om humlor och hur de är stora hjältar i smått format.

    Önskar er alla en Glad Påsk!

  • Mars 2026 i listform

    april 1st, 2026

    Hur var mars?
    Mars har varit en lugn månad. Jag har spenderat mycket tid med att göra research till den essä som jag ska skriva till distanskursen som jag går nu under vårterminen. Det känns som att jag har jagat vårtecken också, för kamerarullen är full med bilder på krokusar, blåsippor, snödroppar och humledrottningar. Annars så har månaden flutit på med jobb, hundpromenader, träningar, matning av flasklamm och pyssel med alla djuren. 

    Månadens bästa
    Vi var barnvakt åt min systerdotter och maxade tiden med henne. Det blev bad, hopp i alla vattenpölar, gos med lammungar, klappa hästar, TV-spel och filmkväll (Zootropolis). Mys!

    Månadens festliga
    Jag och Marcus dukade upp en riktig girl dinner med bara en massa goda saker. Ostar, kex, dipp, korvar och bubbel i glasen. Vardagsfestligt helt enkelt. 

    Månadens tv
    Den nya säsongen av Antikrundan har börjat, så den har vi kikat på. Tycker det är så spännande med historierna bakom föremålen. Vad de är värda är mindre intressant. 

    Jag fastnade även i Tell me lies på Disney. Inte alls planerat och var helt ärligt slöseri med tid, men ni vet hur det är- ibland sugs man bara in. Kanske var det 10-tals och Universitets nostalgi som gjorde det. 

    Månadens film
    One battle after another! En stark 3,5 ⭐️
    Såg även både Zootropolis 1 och 2 och erkänner gladeligen att jag skrattade högt och innerligt. Ibland behöver man bara en riktigt bra animerad film.

    Månadens böcker
    Mestadels läst faktaböcker om humlor och biologisk mångfald. Är man intresserad av det så är “Humlor i Sverige – 40 arter att älska och förundras över” en riktig pärla. 

    Jag håller även på med Project Hail Mary, men har inte kunnat lägga så mycket tid på den som jag önskat pga ovan nämnda researcharbete. 

    Månadens musik
    “Ain’t no love in the heart of the city” av Bobby “Blue” Bland har gått på repeat. 

    Månadens naturupplevelse
    Vårens intåg. Det är så fascinerande att se hur det gradvis händer mer och mer i naturen. Helt plötsligt är det lila blommor som poppar upp överallt bland torra löv och grått gräs och i träden sitter nyanlända småfåglar och kvittrar från tidig gryning till skymning. Underbart! 

    Månadens träning
    Kör på som vanligt, men har adderat fler rena kettlebells workouts. Det har känts som ett kul inslag och tänker att det är perfekt också nu när det förhoppningsvis börjar bli väder så att man kan dra igång med utomhuspass igen. 

    Hur vill jag fylla kommande månad?
    Fortsatt prio på skrivandet såklart. Har inlämning på första utkastet av essän efter påsk. 

    Jag har precis börjat på ett nytt jobb, så fokus kommer bli att sätta sig in i allt där. 

    Vi måste även kavla upp ärmarna och börja fixa med att-göra-listan inför vårt bröllop i juni. Det involverar en hel del trädgårdsjobb, eftersom vi delvis ska festligheterna här hemma. Utöver det vill jag fokusera lite extra på att tömköra Freyja ute i skogen. 

    Det är inte svårt att fylla tiden, det är ett som är säkert.

  • Spring stack

    mars 31st, 2026

    Här har vi min tbr-hög för våren. Jag har försökt att välja med omsorg, men det finns ju så många spännande böcker att välja mellan. Är det rimligt att jag kommer att hinna läsa alla dessa innan juni? Troligtvis inte. Är det troligt att jag kommer att hålla mig till de här titlarna? Nope. Men AMBITIONEN, ja den, den finnes. 

    Två saker vet jag i alla fall med säkerhet. Nummer ett: just nu är jag halvvägs genom Project Hail Mary och den ska jag läsa ut under påsken. Nummer två: Efter PJH ska jag börja med Tre varv motsols.

    Vad läser ni i vår?

  • Glimtar från livet

    mars 29th, 2026

    Vi åker tillbaka i tiden och gör några nedslag i bildform från de senaste veckorna. Häng med!

    Solen har visat sig nästan varje dag och våren har verkligen gjort entré med besked. Visserligen fortfarande kyligt på nätterna, men på dagarna har graderna klättrat upp till det tvåsiffriga. Det märks att solljuset inte bara gör oss tvåbenta på gott humör, utan det riktigt spritter i benen även hos fåren och hästarna. Det har bjudits på ett och annat glädjeskutt och bocksprång om man säger så. För den som inte vet så är får förvånansvärt spänstiga. De kan exempelvis hoppa rakt upp på en ensilagebal och de är snabba som attan. Iallafall på korta sträckor.

    Med våren kommer hästarnas pälsfällning och varje år blir jag lika förvånad över hur mycket hår som lossnar. Man borstar och borstar och det tar liksom aldrig slut. En viss oro uppstår helt klart för att det ska sluta med att jag står med en nakenhäst.

    Det har kommit fler lammungar och nu är det ett ordentligt rövargäng som busar och stojar omkring i hagen. Behöver man bli botad från ett dåligt humör så kan jag rekommendera att spendera några minuter med dem. Det gör susen vill jag lova!

    Hundarna har bestämt att utesäsongen har börjat. Deras favorit sysselsättning är nämligen att lapa sol på altanen (och att skälla på brevbäraren och förbipasserande cyklister).

    Invigde min nya denimklänning och kände mig som ett modelejon (skojar). Tycker vanligtvis att det är svårt att ha klänning till jobbet, hamnar ofta i att det känns för festligt, avklätt eller gulligt. Den här är inget av det. Matchade visserligen med 11-håls Dr Martens för att balansera ut pärlorna. 😉

    Fick den här tjusiga påskgruppen (heter det så?) när jag blev avtackad av kollegorna. Det är nämligen snart min sista dag, eftersom jag ska byta både arbetsgivare och tjänst. Väldigt peppad på det, även om det såklart är blandade känslor då jag har trivts väldigt bra.

    Bokpost leverades! Just nu läser jag Project Hail Mary, men efter det ska jag sätta tänderna i någon av dessa. Lutar åt Tre varv motsols, men känner jag mig själv rätt så hinner det ändras fram och tillbaka ett antal gånger. So many books, so little time!

    En vacker solnedgång.

    Väldigt mycket blommor i min värld och kamerarulle just nu. Jag tycker dock att det är fullt rimligt. Vem blir inte glad av att det äntligen poppar upp lite färg bland allt det vinterdassiga?

    Som sagt, mycket blommor. Just dessa ska förgylla trappan lagom till påsk.

    Ett gullefjun!

    Träning har begåtts. Som vanligt med styrketräning som grund och i kombination med kondition, frivändningar, crossfit wods och hederlig gymråttsträning. Variation förnöjer. Har även lyckats få till ett par yogapass, vilket känns riktigt bra.

    Äpplen har delats ut.

    Här har vi det allra nyaste tillskottet.
    För den som inte vet, så är tackorna och lammen inte våra utan tillhör grannen. Vi brukar dock hjälpas åt och när jag har möjlighet så rycker jag in och matar flasklammen. Jag och Marcus har dock fyra egna baggar – Birk, Bork, Bruce och Fyran – som går i en hage här hos oss.

    De första humledrottningarna har kommit fram från vintervilan. Jag blir så himla lycklig av att se dem. Den senaste tiden har jag gjort en massa research om humlor, eftersom jag ska skriva en essä där de kommer ha en huvudroll. Så nu när jag besitter helt ny humlekunskap är det extra kul när man väl ser dem zippa omkring bland krokusarna.

    Ernest säger hej!

    Freyja, hästvärldens Houdini, har tagit en egen promenad utanför hagen. Sneaky som hon är så gick hon tillbaka in när hon kände sig nöjd med sin grässtråjakt. Vi skulle inte ha märkt något om det inte var för att hon lämnade en bajshög efter sig på ett ställe där det rimligtvis INTE ska finnas hästfekalier. Busted! Nu har vi förhoppningsvis hittat stället där hon krupit under eltråden och satt p för fler utflykter på eget initiativ.

    Och så har vi varit barnvakt åt världens bästa 5-åring. Vi maxade dygnet med matning av flasklamm, hopp i alla vattenpölar, TV-spel, hundpromenad, klappa hästarna, bad och Zootropolis. Älskar att animerade filmer nuförtiden kan ses med stor behållning av både stora och små. Tror nästan att jag och Marcus skrattade mer än 5-åringen. Ska erkänna att vi tyckte den var så bra att vi var tvungna att titta på Zootropolis 2 även fast barnet hade åkt hem. (Don’t grow up, it’s a trap osv).

    Snipp snapp snut så var denna återblick slut.

  • Året var 2013

    mars 25th, 2026

    Jag bodde i Melbourne, studerade grafisk design och levde big city lajf.

    Dagarna spenderade på campus, i city eller i kvarteren kring Smith Street och Gertrude Street. Gärna med en chai latte i handen medan jag rotade runt bland gamla prylar i de alldeles för dyra vintagebutikerna eller fastna i raderna med böcker, glossiga tidningar, filmer och skivor på Borders.

    På kvällarna jobbade jag som bartender på Fitzroy Beer Garden. Där inne växte ett gigantiskt fikonträd genom glastaket och den mest populära beställningen var Espresso Martinis. Efter avslutat pass gick jag en trappa upp till den lilla lägenheten som låg ovanpå baren och somnade till ljudet av cikador och festfolk.

    När det var ledigt från skolan susade jag gärna nedför Great Ocean Road med rutorna neddragna, havsvinden i håret och Aviciis Wake me up på högsta volym. Det första stoppet var alltid i Lorne där det låg ett kinesiskt tehus som serverade de godaste sconesen med en gudomlig paprikachutney och brieost. Ute bland vågorna guppade alltid surfare eller sälar. Hade man tur kunde man få syn på valar.

    En favoritdestination var nationalparken Otway ranges, där det var sport att peka ut koalor som satt högt upp i eukalyptusträden. Den allra första gången jag fick syn på en vild koala bland trädtopparna slank det ut: “It’s alive”. Inte riktigt vad jag menade, men jag blev så glad och exalterad att det bara blev så.

    Jag älskade storstadspulsen och känslan av total frihet och att allt var möjligt. Samtidigt längtade jag efter naturen, djuren och havet. Jag drömde om ett storslaget, vibrerande liv där jag fick suga i mig av båda delarna. Vissa saker har inte ändrats trots åren som gått.

  • Nine Goblins

    mars 18th, 2026

    Jag har läst Nine goblins av T. Kingfisher. I den här fantasyromanen får man följa en grupp goblins, som på ett mystiskt vis slungas från slagfältet av en trollkarl och hamnar långt bakom fiendens linje, på en okänd plats som kontrolleras av människor och alver. Under sin färd tillbaka till säkerheten flätas deras öden samman med en excentrisk djurälskande alv och tillsammans ställs de inför ett mysterium. Varför är skogen plötsligt så tyst och varför står människornas gårdar öde?

    Så här står det på baksidan:

    “No one knows exactly how the Goblin War began, but folks will tell you that goblins are stinking, slinking, filthy, sheep-stealing, henhouse-raiding, obnoxious, rude, and violent. Goblins would actually agree with all this, and might throw in ”cowardly” and ”lazy” too for good measure. But goblins don’t go around killing people for fun, no matter what the propaganda posters say.

    And when a confrontation with an evil wizard lands a troop of nine goblins deep behind enemy lines, goblin sergeant Nessilka must figure out how to keep her hapless band together and get them home in one piece, despite a path filled with elves, trolls, monsters, and that most terrifying of creatures – a human being.”

    Det här är det första jag läser av T. Kingfisher, men det kommer definitivt inte bli det sista. Jag älskade den här lilla boken, bara cirka 150 sidor lång men proppfull med charm och humor.

    Kingfisher lyckas med små medel skapa otroliga karaktärer som man bara vill ha mer av. Själva handlingen är okej, det som gör boken så bra är just karaktärerna. Det och Kingfishers finurliga och satiriska berättarröst. 

    Mitt betyg 4,5 av 5 ⭐️

  • Fredagsfint

    mars 13th, 2026

    Pyntar bloggen med små saker som satt guldkant på veckan.

    I början av veckan var det ett par tappra som letat sig upp bland torra löv och brunt gräs, nu är det en hel armé av krokusar på gräsmattan. Piggar upp!

    Första kvällspromenaden med hundarna utan pannlampa. Bloody amazing!

    Hämtade ut ett par auktionsfynd.

    Att se det här gänget som njuter i solskenet. 14 grader och en mjuk bädd av hö. Livin’ life.

    Ett kul träningspass med strikta pressar och ett gäng kettlebellövningar.

    Två sömntutor som uppskattat att få mysa i sängen på morgonen.

    Nytt till garderoben. Ett linne i linblandning (med matchande byxor, ej i bild) och seglarskor.

    När hela lammligan ska vara med när Prins får mat.

    Sol i ansiktet.

    Att klia ett litet lamm bakom örat och se hur han njuter så att den lilla underläppen börjar hänga.

    Brevbäraren levererade ny lektyr. Det senaste numret av Antik & Auktion och ett fynd från bokrean.

    Ännu mera krokusar!

1 2 3 4
Nästa sida→

Drivs med WordPress

Laddar in kommentarer …

    • Prenumerera Prenumererad
      • Kura Skymning
      • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
      • Kura Skymning
      • Prenumerera Prenumererad
      • Registrera
      • Logga in
      • Rapportera detta innehåll
      • Visa webbplats i Läsare
      • Hantera prenumerationer
      • Minimera detta fält