Jag har varit på bio och sett den senaste Nolan filmen, The Odyssey. Den hade premiär 17/7 och sedan dess har det känts som att det är det enda som det pratats om på radio och diverse kultursidor. Med all rätta, med tanke på att det är en av få stora premiärer nu under sommaren.

Hypen märktes även i biosalongen. Det var helt fullsatt! Jag kommer inte ihåg senaste gången det hände faktiskt. Vi går ändå ganska ofta på bio och det har absolut inte varit i närheten av fullt på väldigt, väldigt länge. Kul, biograferna behöver verkligen få tillbaka publiken.

Filmen då?
Jo, den var…bra. Sevärd, absolut.
Men, tråkigt nog så lämnade den inte så stort avtryck på mig. Don’t get me wrong, det är en visuell fest. Snyggt filmad, bra skådisar och ett episkt äventyr.

Kanske greppade den inte tag i mig på riktigt, eftersom jag inte kände speciellt mycket för Odysseus. Däremot blev jag fäst vid birollerna Argos (jaa, hunden), lojale grisherden Eumaeus och den hämndlystna häxan Circe. Även soldaten Sinon stod ut.

Filmen har fått en del kritik för både det ena och det andra. Som att skådespelarna har för mycket botox och att det saknas representation från personer med grekiskt ursprung. Förvisso befogad kritik, men det som jag tänkte på efteråt var framförallt att den kanske var i längsta laget (3 tim). Det hade inte gjort något om den varit en sisodär 30 minuter kortare. I ärlighetens namn kändes en del partier som utfyllnad och aningen zzzzzz.

Mitt betyg blir 3,8 / 5.