September har börjat och det innebär att spooky season är precis runt hörnet. För min del kommer säsongen dra igång nu på lördag, då jag ska gå på bio och se Practical Magic 2. Den första filmen från 1998 är en av mina absoluta favoritfilmer att se på hösten, så förväntningarna är skyhöga.
Med det tänkte jag också sammanställa årets filmlista till Spooky Season. Självklart är temat skräck med ett par mysfilmer inkastade i mixen. Vissa har jag inte sett tidigare och andra är gamla favoriter. Alright, let spooky season begin! 🍂
DEN STORA SPOOKY SEASON FILMLISTAN
Halloween 1 & 2 Friday the 13th (1980) Sleepy Hollow The Craft Godzilla minus one The Wailing Pearl Maxxine The Lighthouse Crimson Peak Obsession Hokum Leviticus Return to Silent Hill The Lost Boys Hocus Pocus Monster squad (1987)
Jag har varit på bio och sett den senaste Nolan filmen, The Odyssey. Den hade premiär 17/7 och sedan dess har det känts som att det är det enda som det pratats om på radio och diverse kultursidor. Med all rätta, med tanke på att det är en av få stora premiärer nu under sommaren.
Hypen märktes även i biosalongen. Det var helt fullsatt! Jag kommer inte ihåg senaste gången det hände faktiskt. Vi går ändå ganska ofta på bio och det har absolut inte varit i närheten av fullt på väldigt, väldigt länge. Kul, biograferna behöver verkligen få tillbaka publiken.
Filmen då? Jo, den var…bra. Sevärd, absolut. Men, tråkigt nog så lämnade den inte så stort avtryck på mig. Don’t get me wrong, det är en visuell fest. Snyggt filmad, bra skådisar och ett episkt äventyr.
Kanske greppade den inte tag i mig på riktigt, eftersom jag inte kände speciellt mycket för Odysseus. Däremot blev jag fäst vid birollerna Argos (jaa, hunden), lojale grisherden Eumaeus och den hämndlystna häxan Circe. Även soldaten Sinon stod ut.
Filmen har fått en del kritik för både det ena och det andra. Som att skådespelarna har för mycket botox och att det saknas representation från personer med grekiskt ursprung. Förvisso befogad kritik, men det som jag tänkte på efteråt var framförallt att den kanske var i längsta laget (3 tim). Det hade inte gjort något om den varit en sisodär 30 minuter kortare. I ärlighetens namn kändes en del partier som utfyllnad och aningen zzzzzz.
För någon vecka sedan var vi på bio och såg den senaste Spielberg rullen, Disclourse day. Utan att göra några spoilers, så är det en sci-fi där en amerikansk myndighet under decennier känt till förekomsten av andra livsformer i universum och mörklagt det för mänskligheten.
Det är ett spännande koncept och jag älskar Spielberg, särskilt hans äldre filmer, men jag upplevde inte riktigt att det var någon succé den här gången.
Jag kan inte sätta fingret på vad det var som gjorde att den kändes mestadels fingervarm. Där fanns ju en potentiellt spännande story, en riktigt vass huvudrollsinnehavare (Emily Blunt) och Spielbergs fingertoppskänsla för musikläggning. Kanske är det helt enkelt så att magin från klassiker som E.T, Jurassic Park och Indiana Jones inte går att återskapa pga dagens avancerade specialeffekter? Back in the day fanns inte cgi eller animationer på samma sätt, vilket gjorde att man var tvungen att vara mycket mer kreativ med animatronics, kostym, ljussättning och så vidare. Personligen tycker jag att det skapade en mycket mer ”verklig” känsla. Helt ärligt så är E.T, skapad i början av 80-talet med hjälp av animatronics och skådespelare, mer trovärdig än de varelser som är med i Disclosure day. De använde till och med dataanimation för de djur som förekommer och de är långt ifrån realistiska. Jag tycker det är bra att man undviker att använda riktiga djur i filmer, men samtidigt tror jag att man kan lösa det utan att behöva använda sig att kassa animationer som ser ut som att de skapats av någon som aldrig ens sett ett djur i verkligheten.
Hursomhelst, filmen får en svag 3/5 av mig.
Jag hade tänkt fira Summerween i år, men på något sätt så har tiden runnit ifrån mig och nu är det redan juli. Det blir helt enkelt att snällt vänta till oktober. Summerween eller ej, sommaren är ju en perfekt tid att kolla på skräckfilm, så jag hyrde ”Whistle”.
Den handlar om ett gäng high-school ungdomar, som av en slump får tag i en uråldrig aztekisk dödsvissla. Självklart blåser de i den och föga förvånande så var det en extremt dålig idé. En efter en går de en för tidig död till mötes…
Hade inte så höga förväntningar, men det visade sig vara en ganska underhållande film ändå. Det enda minuset är att de även här gått lite för långt med specialeffekterna, vilket tar bort mycket av det otäcka. Det kusliga och obehagliga blir plötsligt alldeles för animerat och tappar då trovärdigheten. Less is more, tycker jag.
Äntligen har vi hittat en serie som både jag och Marcus ser fram emot att se varje vecka! Vi har nämligen fastnat för ”Dutton Ranch”, som är en spin-off på Yellowstone där man får följa Beth Dutton, Rip och Carters nya liv i Texas. Det är tjusiga hästar, tuffa cowboys, snygga outfits och mycket, mycket drama. Saknar man Yellowstone, så kommer man garanterat att gilla Dutton Ranch.
Jag har sett Scream 7. And I have…thoughts… Min spontanta reaktion: Scream just stabbed itself to death. Därefter: What.The.Actual.Fuck?!?
Till och börja med. Jag är en skräckfilmstjejja med en särskild vurm för slashers. Mina absoluta favoriter är såklart Halloween, Fredagen den 13e, I know what you did last summer och Scream. Jag var så taggad på den här filmen, eftersom det verkade som att de skulle gå tillbaka till origins i och med att the scream queen herself (Sidney Prescott/ Neve Campbell) skulle komma tillbaka till franchisen. Och om det är något som man ska ha klart för sig så är det att vi skräckfilms nördar älskar nostalgi och att man knyter an till originalstoryn.
Ok, det började bra. Campbell spelade sin roll utmärkt. Mysteriet med ”who done it”-faktorn var hög. Referenserna till den första filmen fanns där. Kopplingen till de senaste filmerna likaså. Men…sedan blev det ett riktigt haveri.
Varför undrar ni? (Utan spoilers) Nummer ett: Scream är en slasher och inte gore. Det är viktigt. Nu har man valt att frångå det och i mitt tycke blev det alldeles för mycket visuellt överdrivet våld. Det hör inte hemma i Scream. Nummer två: Manuset. Tyvärr så saknades det handling, särskilt den senare delen, och slutet lämnade en känsla av ”VA”? Det var oklart och orimligt.
Jag har väldigt svårt att se hur man ska kunna bygga vidare på det här, vilket är synd. De hade en bra grundidé, men dribblade bort sig själva. För min del var filmen en stor besvikelse.
Jag älskar att gå på bio. Det är något med doften av popcorn, känslan av att sjunka ner i de stora, mjuka sätena och försvinna in i en annan värld för en stund. Visst kan man se film hemma, men det är inte samma sak. Sedan är det bara så att vissa filmer gör sig allra bäst på en gigantisk bioduk.
I början av året brukar jag alltid göra ett litet svep för att se vilka filmer som har biopremiär och lista de som jag vill gå och se. De här finns med på min ”att-se” än så länge:
SCREAM 7 – premiär 25/2 Sidney är tillbaka och det är även en ny Ghostface. Den här gången är hen ute efter Sidneys dotter. Som en skräckfilms nörd så är jag löjligt exalterad över att se den här.
PROJECT HAIL MARY – premiär 20/3 En sci-fi med Ryan Gosling i huvudrollen. Baserad på den hyllade boken med samma namn. Har den i min tbr-hög och måste hinna läsa den innan jag ser filmen.
DJÄVULEN BÄR PRADA 2 – premiär 1/5 Det har gått TJUGO år sedan Djävulen bär Prada kom. Jag upprepar- TJUGO!!! Helt sjukt. En av få dramakomedier som jag faktiskt tyckte var riktigt underhållande. Såg om den för ett tag sedan och jag måste säga att den fortfarande håller. Det ska bli intressant att se hur de tar sig an uppföljaren. Kul att hela original casten är tillbaka i rollerna.
THE HUNGER GAMES: SUNRISE ON THE REAPING – premiär 20/11 En ny berättelse från Hunger Games universumet. Den här utspelar sig innan Katniss och Peeta och vi får uppleva Panem och Hungerspelen från Haymitchs perspektiv. Även den här boken ligger i tbr-högen, så den måste också läsas innan filmen har premiär.
DUNE: PART THREE – premiär 18/12 Tredje och sista delen i Dune triologin. Lite osäker på vad man kan förvänta sig, men den skall ses oavsett. Definitivt en film som passar allra bäst i stort format.
EN SERIE Efter avslutet av Stranger Things, så har jag haft svårt att hitta en ny serie att följa. Började kika på ”A knight of the seven kingdoms” (HBO Max), efter att ha läst en hel del bra recensioner, men det var inte alls my cup of tea. Och då älskade jag Game of thrones. Humorn kändes lite…buskis eller slapstick? Typ. Aja, smaken är ju delad. Blev hursomhelst superglad när jag upptäckte att de släppt säsong 6 av ”I vår herres hage” på SVTPlay.
Serien utspelar sig på 30/40-talet och handlar om en ung veterinär på landsbygden i Yorkshire. Den är baserad på de verkliga händelser som finns återberättade i James Herriots självbiografiska böcker.
Jag älskar den här serien för den är som en varm, härlig kram. Myspys rakt igenom. Gillar man djur, 30/40-tal och quirky karaktärer på den engelska landsbygden så är det här serien för dig.
EN FILM Jag såg Jurassic World Rebirth på bio och blev positivt överraskad. Det märktes helt klart att Spielberg varit delaktig i produktionen. Älskade blinkningar till de första två (och bästa!) filmerna och att de faktiskt använt sig av animatronics igen (iaf delvis). Något som jag tycker ger en helt annan känsla och djup i karaktärerna. Nu går det att hyra Jurassic World Rebirth för cirkus 50 kronor och det tycker jag det definitivt är värt – om man vill se en spännande äventyrsfilm med humor och dinosaurier.
EN LÅT Morgonpasset gjorde en grej med den här låten i veckan och det var en trevlig nostalgitrip tillbaka till 2007. Perfekt helgpepp!
