I september läste jag ut ”Dungeon crawler Carl” av Matt Dinniman och ”Sunrise on the reaping” av Suzanne Collins.
Dungeon Crawler Carl är en sci-fi slash fantasy om Carl och katten Princess Donut, som efter att utomjordingar invaderat jorden plötsligt befinner sig i en intergalaktisk gameshow där de behöver kämpa med näbbar och klor för att överleva till slutet.
Boken tillhör genren litRPG, literary role-playing game, där traditionell storytelling mixas med olika element från spelvärlden. Det kan vara bra att ha med sig om man är sugen på att läsa den. Själv har jag inte spelat särskilt mycket rollspel eller data/TV-spel, men hade inga problem med att förstå konceptet eller att komma in i handlingen. Däremot kan jag tänka mig att man läser boken med större behållning om man är bevandrad i spelvärlden.
Det är väldigt många som älskar den här bokserien. Hittills har det faktiskt kommit ut hela åtta böcker, med ytterligare två i pipen. Och jag fattar det, även om jag än så länge bara läst den första. Det är ett spännande koncept, karaktärer som man älskar, mycket action och en härlig humor. För min del så blir det inte något toppbetyg, även om jag tyckte den var underhållande. Är lite sugen på att läsa nästa bok, men inte tillräckligt sugen för att redan ha beställt den. Det säger kanske det mesta.
Sunrise on the reaping är Suzanne Collins senaste addering till Hunger Games universumet. Det är en prequel, som utspelar sig flera decennier innan original trilogin, och det är Haymitch berättelse som står i fokus (Katniss & Peetas alkoholiserade mentor).
Jag fullkomligt älskade Hunger Games-böckerna och slukade dem när de kom ut där i slutet av 00-talet. Det är extremt svårt att få till bra uppföljare, men hatten av till Collins. Sunrise on the reaping är ett värdigt och läsvärt tillskott till berättelsen om Panem. Mitt betyg: 4 / 5 ⭐️
Ett gäng bilder kommer lastat med små ögonblick från senaste tiden.
Jag har firat ”tjejnyår”. Eller firat och firat. Jag gjorde i varje fall en planering för saker som jag önskar hinna med under hösten. I vanlig ordning så är den nog aningen för ambitiös, men nu är det som det är. Tänker att även om jag inte uppnår allt, så är det ändå en indikation på hur jag vill prioritera. Brukar vanligtvis ha med lite fler kategorier, som exempelvis träning och ekonomi. Men just träning är det ju inte direkt läge att sätta mål för just nu. Målet är bara att fortsätta träna på och anpassa efter dagsform. Bibehålla och förebygga snarare än att utmana och pressa.
På temat ”tjej” så käkade Marcus och jag ”girldinner” en kväll. Eller helt enkelt en samling av smårätter som vi gillar. Älskar det.
Det är verkligen äppelsäsong nu och jag har försökt rädda så många som möjligt. Tycker dock det är så svårt att lagra dem på ett bra sätt. Vi har ett skafferi i källaren, men dessvärre verkar fuktigheten eller temperaturen inte vara optimal för grönsaker och frukt.
En dag blev jag bjuden på lunch hos papps. Han hade lagat en supergod vegetarisk gryta. Hundarna fick dubbla portioner (han hade dubbelkollat innan om de skulle följa med, för att se om han skulle laga ”extra” pasta).
Rosenskäran och ringblommorna hänger i. Plockade in ett litet gäng för att piffa inför helgen. Brukar faktiskt inte plocka särskilt många blommor. Vill hellre att de står kvar till trädgårdens bevingade små gäster.
September här hos oss har än så länge varit en kombination av regn och sommarväder. Lite rusk på morgonen och runt 20 grader framåt dagen. Inte fel.
Robin är däremot väldigt skeptisk till regn och jaa fukt i allmänhet, så på bilden ovan tänker han troligtvis: ”Matte, det är blött i gräset. Vi struntar i promenaden och stannar inne istället.”
Var och såg Practical magic 2 på bio. Betyget? 2,5 / 5 ⭐️ Den var ok, men nådde (såklart) inte upp till den första filmens standard. Känns som ett återkommande problem med nyproduktioner: de vågar inte låta storyn och karaktärerna växa fram gradvis, utan det blir stressat, simpelt och utan djup. Dessutom med för många ingredienser. Så, inget toppbetyg från mig.
Kliat på Bella. Hon älskar det. När man hittar det rätta stället, så sticker hon ut överläppen och man ser hur hon riktigt njuter. Hon är inte heller blyg för att flytta kroppen så att man verkligen förstår att HÄR ska man klia. Typ backa fram rumpestumpen.
Freyja däremot föredrar kli från annan häst.
Grishus-projektet är snart klart. Ska bara måla lite till…
…och sen ska tjejerna få flytta in. Ska bli kul att se vad de tycker om sin nya crib.
Kanske världens tråkigaste händelse, men jag blev superglad så nu får det vara med. Min avokadokärna har nämligen fått en liten rot. Målet är att det ska utvecklas till en stickling.
Grannens tjejliga har äntligen flyttat hem från sommarbetet. Och Ernest då. Det är grabben i mitten med de tjusiga hornen. Han är kastrerad och går tillsammans med damerna hela tiden. Det är ett sådant härligt gäng. När jag var inne och hälsade på dem kom de fram och ville mysa. La huvudet på min axel och tryckte sig nära. Sådant som värmer i hjärtat.
Bokpost har levererats! Kunde inte ha hittat mer perfekta titlar till hösten.
All Hallows Eve är en samling av kortare berättelser på temat Halloween skrivna av välkända skräckförfattare som Stephen Graham Jones. The Witches of Cambridge är Alice Hoffmans senaste boksläpp. Hoffman har ju tidigare skrivit bokserien som inspirerat filmen Practical Magic.
Träning har begåtts. Bland annat intervaller på assault biken. Coach Hedda tyckte inte riktigt att det var en bra idé.
Och avslutningsvis så har kalaskulan och jag varit på kalas.
PRECIS LÄST Bartendern på Ritz av Philippe Colin Handlar om den kända bartendern Frank Meier och hur han balanserar fram i livet under den tyska ockupationen av Paris i början av 1940-talet. Han är jude, något som han till varje pris måste hålla dolt, samtidigt som han med ett leende serverar cocktails till Naziregimens högdjur, kollaboratörer och motståndsmän.
Det är en fascinerande historia som är baserad på verkliga personer och händelser. Boken fick mig att fundera kring hur man själv skulle agera i en liknande situation. Det är lätt att med facit i handen fördöma de som gjorde si eller så under ockupationen eller ifrågasätta varför så få tyskar gjorde motstånd mot nazisterna i Tyskland. Jag tänker att man aldrig kan veta i förhand hur man kommer att agera och att en majoritet av människor faktiskt böjer huvudet för de med våldskapital, för att skydda sig själva och sina familjer. Självklart hoppas man att man skulle vara en av de där modiga, men sanningen är nog att få verkligen vågar.
Personligen hoppas jag att jag fått just det modet från min morfar, som var med i norska motståndsrörelsen och hjälpte judar att korsa över svenska gränsen. Men man kommer aldrig veta förrän man ställs inför en sådan situation och det hoppas jag innerligt att vi kommer slippa. En sak är varje fall helt säker: Krig och katastrofer tar fram det absolut mest hemska, vidriga och grymma i mänskligheten, men även det mest omtänksamma, modiga och kärleksfulla.
LÄSER The Shards av Bret Easton Ellis Jag har precis börjat läsa den hyllade romanen av författaren till American Psycho. Den har faktiskt stått i bokhyllan ett bra tag nu, så när jag såg att den blivit TV-serie bestämde jag mig för att det var dags att lägga den högst i läshögen.
SKA LÄSA Dungeon Crawler Carl av Matt Dinniman En sci-fi slash fantasy om Carl och katten Princess Donut, som efter att utomjordingar invaderat jorden plötsligt befinner sig i en intergalaktisk reality TV-show där de behöver kämpa med näbbar och klor för att överleva till slutet. Låter helknäppt – och superkul. Ser fram emot att dyka ner i äventyret!
Våren blev en bra läsperiod, trots att det var fullt ös med både nytt jobb och bröllopsförberedelser. Det blev en salig blandning av fantasy-dystopi, deckare, skräck och historiska romaner. Här är några titlar ur skörden:
Ran av Estrid Klint Ran är en fantasy-dystopi, som utspelar sig i ett framtida Sverige där klimatförändringar orsakat stora förändringar och en diktatur ersatt demokratin. Huvudpersonen är 18-åriga Ran och man får följa hennes resa från välanpassad medborgare till statens fiende nr 1.
Visst låter det som ett intressant koncept? Det kunde det ha varit, men tyvärr föll det hela platt för mig.
Världsbygget var visserligen spännande: tänk nordisk mytologi och en vurm för vikingatiden blandat med avancerad teknologi. Gigantiska djur skapade med genteknik och en värld som försöker leva i harmoni med naturen igen. Ett samhälle som är uppbyggt av strikta samhällsklasser där enda chansen att arbeta sig uppåt är att samla poäng på sitt medborgarkonto.
Däremot kändes handlingen antingen förutsägbar eller osammanhängande. Jag kände inte heller att det var någon kemi mellan karaktärerna. Många gånger köpte jag helt enkelt inte hur de agerade, vilket såklart är lite av grejen, men just i detta fall blev det för min del ett irritationsmoment eftersom det helt enkelt did not make sense.
Och dialogen, ja den haltade. Jag upplevde att den inte riktigt stämde överens med hur unga människor pratar med varandra.
Det ska sägas att boken är riktad mot YA-segmentet, så jag är ju egentligen inte målgruppen.
Tydligen så är Estrid Klint en pseudonym för en väletablerad svensk författare, som ska ha publicerat 20+ storsäljande böcker under de senaste tre decennierna. Man blir ju lite nyfiken på vem det kan vara.
Hursomhelst, Ran var inte my cup of tea.
Bittert, amore av Carina Burman Bittert, amore är nummer två i serien om deckarrecensenten Florrie Granat. Boken utspelar sig under en het sommar i Rom 1956 och Florrie hamnar återigen mitt i ett mordmysterium. Denna gång är det svenska institutet och en etruskisk utgrävning som står i centrum.
Jag läser vanligtvis inte särskilt mycket deckare, men böckerna om Florrie gillar jag verkligen. Burman skapar spännande karaktärer som engagerar. Hon lyckas även att förflytta läsaren till 50-talet i form av språk, miljöbeskrivningar och kläder. Det är kul helt enkelt.
En perfekt bok att läsa i sommar!
Wolf worm av T Kingfisher I Wolf worm förflyttas vi till 1899 och North Carolinas djupa skogar. Illustratören Sonia Wilson får anställning hos den excentriske vetenskapsmannen Dr Halder. Hennes uppdrag: att illustrera hans stora samling parasitiska insekter. Det dröjer inte länge förrän det börjar hända mystiska saker.
Kingfisher är en mästare på att skapa quirky karaktärer och bygga atmosfär och spänning. Jag kunde inte sluta läsa!
En varning: inte en bok för dig som är kväckelmagad. 😉
De levande av Iida Turpeinen Boken handlar om upptäckten av Stellers sjöko 1741, hur den utrotades inom loppet av mindre än 30 år och efterdyningarna av detta. Det är den komprimerade sammanfattningen, för boken rymmer SÅ mycket mer än så. Historia, naturvetenskap och spännande personporträtt.
Jag sticker ut hakan och säger: ska ni läsa en enda bok i år – läs den här!
De levande väcker otroligt starka känslor i mig. Mestadels ilska och frustration, men även en stor sorg. När jag stänger boken efter att ha läst sista sidan vill jag bara skrika rakt ut. FÖR I HELVETE MÄNSKLIGHETEN VAD HÅLLER VI PÅ MED. Typ så.
Det här är en bok som stannar kvar hos en. Sannerligen det bästa av betyg!
Läsningen har varit lite undanskuffad de senaste veckorna pga en sprängfylld hjärna. Att börja ett nytt jobb tar på krafterna. 😉 Men en bok och ett seriealbum glufsade jag trots allt i mig.
Håller för övrig fortfarande på med Project Hail Mary. Den är väldigt bra, men av någon anledning så tar det mig forever att ta mig igenom den. Kanske har det något att göra med att hjärnkapaciteten är begränsad just nu och har svårare att processa all fysik. Haha!
Desto lättare har det varit att sluka sida efter sida av ockultism, folksägner och svartkonstböcker (säger väl en del om mig, hehe). Jag har nämligen läst ”Tre varv motsols” av Per Faxneld.
Så här står det på baksidan: ”Jämtland, sommaren 1929. Edda Erlenstam anländer från Uppsala utrustad med revolver, primuskök och cykel. Hennes officiella uppdrag är att samla in folksägner åt Landsmålsarkivet, men hon har också fått upp spåret efter en mytomspunnen svartkonstbok från 1600-talet. Edda är dock inte den enda som är på jakt efter boken och hennes efterforskningar väcker snart ont blod. Samtidigt börjar hon uppleva märkliga fenomen. Är det hennes nya sömnmedel som får det vardagliga och det övernaturliga att glida samman? Eller ligger det något i de gamla sägnerna om svartkonst, vittror och mystiska krafter?”
Det här är en bok sprängfylld med fakta och berättelser inspirerade av verkligheten. Faxneld är religionshistoriker, särskilt specialiserad på esoterism, vilket märks tydligt. Huvudpersonen Edda är baserad på den verkliga personen, Ella Odstedt, och även om Faxneld såklart friserat den fiktionella karaktären så gör det berättelsen extra kittlande. Tänk så många fascinerande kvinnor det finns, men som vi i stort sätt aldrig ens har hört talas om då de effektivt raderats från historien.
För min del så var det bästa med boken den fartfyllda och spännande grundberättelsen i kombination med att de faktabaserade elementen. Under läsningen så blev jag nyfiken på att veta mer och googlade såklart både Ella Odstedt och Faxnelds tidigare faktaböcker. Det är ett gott betyg.
Men, det var något med det litterära som gjorde att karaktärerna och handlingen inte riktigt lyfte från sidorna, så som jag hade önskat. Kanske var språket och gestaltningen något för sparsmakad? För ”enkel”? Hursom, så var det en underhållande lässtund och om det blir fler böcker om Edda så kommer jag troligtvis att läsa dem.
Jag har även läst Star Wars Visions Takashi Okazaki & Peach Momoko edition. Det är ett seriealbum med små fristående berättelser från Star Wars universumet. Fokus ligger främst på kreatörernas egna tolkningar.
Personligen så gillar jag framförallt de OTROLIGA illustrationerna. Ögongodis.
Här har vi min tbr-hög för våren. Jag har försökt att välja med omsorg, men det finns ju så många spännande böcker att välja mellan. Är det rimligt att jag kommer att hinna läsa alla dessa innan juni? Troligtvis inte. Är det troligt att jag kommer att hålla mig till de här titlarna? Nope. Men AMBITIONEN, ja den, den finnes.
Två saker vet jag i alla fall med säkerhet. Nummer ett: just nu är jag halvvägs genom Project Hail Mary och den ska jag läsa ut under påsken. Nummer två: Efter PJH ska jag börja med Tre varv motsols.
Jag har läst Nine goblins av T. Kingfisher. I den här fantasyromanen får man följa en grupp goblins, som på ett mystiskt vis slungas från slagfältet av en trollkarl och hamnar långt bakom fiendens linje, på en okänd plats som kontrolleras av människor och alver. Under sin färd tillbaka till säkerheten flätas deras öden samman med en excentrisk djurälskande alv och tillsammans ställs de inför ett mysterium. Varför är skogen plötsligt så tyst och varför står människornas gårdar öde?
Så här står det på baksidan:
“No one knows exactly how the Goblin War began, but folks will tell you that goblins are stinking, slinking, filthy, sheep-stealing, henhouse-raiding, obnoxious, rude, and violent. Goblins would actually agree with all this, and might throw in ”cowardly” and ”lazy” too for good measure. But goblins don’t go around killing people for fun, no matter what the propaganda posters say.
And when a confrontation with an evil wizard lands a troop of nine goblins deep behind enemy lines, goblin sergeant Nessilka must figure out how to keep her hapless band together and get them home in one piece, despite a path filled with elves, trolls, monsters, and that most terrifying of creatures – a human being.”
Det här är det första jag läser av T. Kingfisher, men det kommer definitivt inte bli det sista. Jag älskade den här lilla boken, bara cirka 150 sidor lång men proppfull med charm och humor.
Kingfisher lyckas med små medel skapa otroliga karaktärer som man bara vill ha mer av. Själva handlingen är okej, det som gör boken så bra är just karaktärerna. Det och Kingfishers finurliga och satiriska berättarröst.
Årets bokrea har dragit igång och självklart har jag, liksom alla andra läslusar, klickat hem lite nya böcker. Inte för att jag behöver fler böcker. Det behöver jag verkligen inte (böcker har en förmåga att föröka sig här hemma och jag har ingen aning om hur det går till), men man är ju bara mänsklig så några köp blev det trots allt.
För första gången på åratal så fick jag hem en fysisk reklamtidning för bokrean från Akademibokhandeln och det kändes verkligen som en blast from the past. Jag minns så väl när jag var liten och med spänning sprang till brevlådan varje dag för att se om bokrea-tidning från den lokala bokhandeln hade kommit. Det var med sådan förväntan som man lusläste den där tidningen och ringade in alla böcker som man hoppades övertala mamma att få köpa. Det var tider det.
Men tillbaka till vad jag fyndat på årets bokrea. Tyvärr så finns det inte någon bokhandel kvar där jag bor, så mina köp har gjorts i nätbutiker.
Från Sci-Fi-bokhandeln blev det uteslutande fantasy. The Daughters’ war av Christoper Buehlman En prequel till The Blacktongue thief som jag köpte i butiken i Gamla stan när jag var där innan jul. ”The goblins have killed all of our horses and most of our men. They have enslaved our cities, burned our fields, and still they wage war. Now, our daughters take up arms. Galva – Galvicha to her three brothers, two of whom the goblins will kill – has defied her family’s wishes and joined the army’s untested new unit, the Raven Knights. They march toward a once-beautiful city overrun by the goblin horde, accompanied by scores of giant war corvids. Made with the darkest magics, these fearsome black birds may hold the key to stopping the goblins in their war to make cattle of mankind. The road to victory is bloody, and goblins are clever and merciless. The Raven Knights can take nothing for granted – not the bonds of family, nor the wisdom of their leaders, nor their own safety against the dangerous war birds at their side. But some hopes are worth any risk.”
Nevermore The trials of Morrigan Crow av Jessica Townsend Detta är första boken i en serie och är egentligen är ”barnbok”, men den har fått så bra omdömen att jag är nyfiken på konceptet. Och helt ärligt, bara för att en bok räknas som barnbok eller YA så betyder det ju inte att även vuxna kan läsa dessa med god behållning. Harry Potter och His dark material är lysande exempel. ”Morrigan Crow is cursed, destined to die on her eleventh birthday. But, as the clock strikes midnight, she’s whisked away by a remarkable man called Jupiter North and taken to the secret city of Nevermoor. There she’s invited to join the Wundrous Society. Mystery, magic and protection are hers – if only she can pass four impossible trials, using an exceptional talent. Which she doesn’t have…”
The Hunters & The company of the wolf av David Wragg Stod och klämde på dessa sist jag var i butiken. Då blev det inget köp, men nu passade jag på. ”She’s on the run. They’re out to kill. But what happens when you catch a hunter? Ree is a woman with a violent past – a past she thought she’d left behind. After years of wandering, she and her niece Javani have finally built a small life for themselves at the edge of the known world. But sometimes the past refuses to stay there, and Ree’s is about to catch up with her. This time, there will be blood. For the land is in turmoil and professional killers have arrived in their town looking for an older woman and child, setting off a desperate chase through deserts, mountains, and mines. Ree will have to discover her former self if she is to keep them both alive. ”
Lite annat jag klickat hem:
Stillhet & rörelse: hur du kan läka din kropp, bli starkare och tåligare av Jonas Parandian Jag är duktig på att träna hårt och pusha mig själv. När det kommer till att inkludera lugnare rörelse och vila så är jag sämre. Hoppas få inspiration av Jonas.
Grönsaker a-ö: recept och bruksanvisning av Paul Svensson Det är så lätt att fastna i att köpa samma trygga grönsaker, men det hoppas jag råda bot på med hjälp av den här boken.
Star Wars: Visions treasury edition Ett tecknat seriealbum med svincoola illustrationer.
Syndaflodens år är en dystopisk roman, som skildrar en kaotisk postapokalyptisk värld efter en global pandemi orsakade av genmanipulering som gått fel. Man får följa huvudkaraktärerna Ren och Toby, som försöker att navigera i den nya världen. Boken kan läsas fristående, men är nummer två i trilogin ”MaddAddam”.
Atwood har verkligen skapat en spännande väv av många olika saker som tillsammans orsakat den dystopiska världen: genmodifikation, klimatförändringar, utrotning av djur, kapitalism, pandemi, överkonsumtion, korporatokrati, segregation och sexism.
Särskilt intressant är det hur hon har använt existerande teknologi och vetenskap, men skruva på den rejält för att utforska hur samhället skulle kunna utvecklas om det är kapitalistiska aktörer som kontrollerar tekniken. Ett problem som jag ser i vår tids AI-utveckling.
Jag gillade den här romanen väldigt mycket. Atwood har lyckats skapa både en intressant värld, där man finner många paralleller till vår samtid, och djupa karaktärer som väcker engagemang. Jag kommer helt klart att läsa de andra delarna i serien. Del 1, Oryx & Crake, ligger redan och väntar på köksbordet.
Aniara: en revy om människan i tid och rum– Harry Martinson
Aniara är ett sci-fi epos, uppbyggt av 103 dikter. Berättelsen handlar om rymdskeppet ”Aniara” som fyllt med 8000 människor är på väg mot Mars/Venus, eftersom Jorden (kallad Doris) är förstört av kärnvapenkrig och miljöförstöring. Under färden får farkosten väja för en asteroid och hamnar ur kurs utan möjligheter att styra tillbaka till sin planerade rutt. Aniara och dess mänskliga last fortsätter rakt ut i det okända. Resten av berättelsen kretsar framför allt kring de existentiella frågor som uppstår när besättningen och passagerarna inser att de är fast i rymden utan någon chans till räddning.
Tänk att människan med all sin intelligens och förutsättningar ändå gör sitt yttersta för att förstöra inte bara sig själv utan allt liv.
Aniara är en dyster, men vacker, läsupplevelse. Martinson har själv beskrivit den som en kraftfull varning, ett Kassandrarop för framtida generationer.
Eposet skrevs under 50-talet i efterdyningarna av andra världskriget och under det tidiga kalla kriget. Det ser man tydliga spår av i dikterna som är starkt kärnvapenkritiska, men som även vittnar om en förlorad tro på mänskligheten direkt kopplat till de fruktansvärda saker som skedde under kriget.
Martinson förenar vetenskap, astronomi, med existentiella frågor och samhällskritik, vilket jag tycker är ett spännande koncept. Med tanke på att världen just nu återigen befinner sig i gränslandet mellan krig och fred samt att vi står i en begynnande klimatkris, så känns Aniara och Harrisons tankegångar otroligt aktuella.
Aniara är verkligen läsvärd och ett verk som man vill återvända till om och om igen.
Två av de första böckerna jag läste i år var Ædnan av Linnea Axelsson och Weird Fucks av Lyne Tillman. Den första ett epos och den andra en kortroman.
Ædnan
“Eposet ÆDNAN berättar om två samiska familjer, vars öden speglar samernas moderna historia från 1900-talets början till vår tid. Skärva för skärva växer ett känslomässigt landskap fram, samtidigt som familjernas liv flätas samman med Sveriges koloniala politik.”
Jag läste Ædnan som en del av distanskursen jag pluggar och jag är verkligen glad över att den fanns med på litteraturlistan. Boken kom ut 2018 och tilldelades Augustpriset samma år. För den som inte har koll på vad ett epos är så är det förenklat en (väldigt) lång berättande dikt skriven på vers. Om man ska vara petnoga, så följer inte Ædnan alla de klassiska reglerna för epos, men vad gör väl det?
Jag älskade den! Axelsson använder ett vackert, sparsmakat språk som trots sin minimalism berättar otroligt mycket. Verket väckte väldigt starka känslor inom mig. Ilska och sorg över hur vi förstör vår natur och behandlar våra medmänniskor. Frustration över att vi fortfarande får lära oss mer om nordamerikas urfolk än om våra egna.
Ædnan borde helt klart ha ingått i “Sveriges kulturkanon” (jaja jag vet att de bara tog med äldre verk). Rekommenderas varmt!
Weird Fucks
“Hon rör sig i dunkelt upplysta barer, sjaviga lägenheter och gränder dit stadens neonljus sällan når fram. Männen hon möter är bedragare, genier och hopplösa losers, eller allt på samma gång. Kvinnorna kastar sig in i sexuella relationer, den ena mer absurt dödsdömd än den andra. Ändå fortsätter de alla att försöka.”
Weird Fucks är uppbyggd av tretton kapitel, som är som egna avgränsade miniberättelser. Påminner kanske lite om första säsongen av Sex & the city. Det är skitigt, skavigt och inte ett dugg glamoröst. Man får följa berättarrösten, som är någon form av version av författaren själv, på hennes sexuella eskapader genom 70-talets New York och Europa. Det är dock inga explicita beskrivningar, utan fokus är på karaktärerna och det som sker runt omkring.
Boken beskrivs som en kultklassiker, men den var inte riktigt min kopp te. Tillman har en språklig stil som är väldigt rakt fram och nästintill redovisande. Det kan absolut funka, men för min del så gjorde det att karaktärerna kändes platta. I ett kapitel beskriver hon hur hon ger sig ut i regnet i bara nattlinnet, eftersom hon har hjärtesorg. Problemet är bara att man inte riktigt förstår varför, eftersom hon knappt verkade kär i den där snubben. Men det kanske också är meningen. I en annan del beskriver hon utan krusiduller att hon blev våldtagen i en bil i Italien. Sen är det liksom inte mer med det. Som att det bara är en bagatell. Det lämnade en känsla av wtf?!
Jag vet inte, visst finns det en del snygga formuleringar och en touch av mörk humor som jag uppskattar, men i stort kändes boken alldeles för mycket som en redovisning utan speciellt djup. Jag hade förväntat mig mer “weirdness” på alla plan faktiskt.
