Det här året blir det inte särskilt mycket påskfirande för vår del. Inte för att vi har några egentliga påsktraditioner, men något festligt brukar vi ändå hitta på. I år jobbar Marcus nästintill hela påskhelgen, så det enda vi kommer hinna med är att ha grillpremiär. Men det gör inte så mycket. Jag tycker det är skönt att påsken kan variera år från år. Det är inte alls lika traditionsbundet som jul och midsommar. Alla gör olika och det är härligt.

Jag kommer att spendera ett x antal timmar med att få färdigt det första utkastet på essän. I ärlighetens namn så har jag fastnat i researchfasen lite för länge (finns så mycket spännande att läsa in sig på) och nu känner jag mig stressad över att hinna få ihop något som jag tycker är tillräckligt bra för att skicka in. Prestationsångesten gör sig också påmind.

Här har vi typ det enda påskpynt som jag piffat med i år. Minst sagt sparsmakat om man jämför med hur mamma fixade och styrde när jag var liten. Påsken hemma hos min familj på 90- och 00-talet var gula gardiner, broderade påskdukar, påskris fulla med hängen, tuppar, kycklingar och hönor i porslin, målade ägg och fyllda påskägg. Naturligtvis serverades det påskmiddag på påskafton, i princip en kopia av julbordet fast med kokta ägg som tillägg. Jag minns det med glädje och värme. Tacksam för att jag hade en mamma som ansträngde sig så mycket för vår skull.

Nu ska jag sluta prokrastinera och återgå till min text om humlor och hur de är stora hjältar i smått format.

Önskar er alla en Glad Påsk!