Jag bodde i Melbourne, studerade grafisk design och levde big city lajf.

Dagarna spenderade på campus, i city eller i kvarteren kring Smith Street och Gertrude Street. Gärna med en chai latte i handen medan jag rotade runt bland gamla prylar i de alldeles för dyra vintagebutikerna eller fastna i raderna med böcker, glossiga tidningar, filmer och skivor på Borders.

På kvällarna jobbade jag som bartender på Fitzroy Beer Garden. Där inne växte ett gigantiskt fikonträd genom glastaket och den mest populära beställningen var Espresso Martinis. Efter avslutat pass gick jag en trappa upp till den lilla lägenheten som låg ovanpå baren och somnade till ljudet av cikador och festfolk.

När det var ledigt från skolan susade jag gärna nedför Great Ocean Road med rutorna neddragna, havsvinden i håret och Aviciis Wake me up på högsta volym. Det första stoppet var alltid i Lorne där det låg ett kinesiskt tehus som serverade de godaste sconesen med en gudomlig paprikachutney och brieost. Ute bland vågorna guppade alltid surfare eller sälar. Hade man tur kunde man få syn på valar.

En favoritdestination var nationalparken Otway ranges, där det var sport att peka ut koalor som satt högt upp i eukalyptusträden. Den allra första gången jag fick syn på en vild koala bland trädtopparna slank det ut: “It’s alive”. Inte riktigt vad jag menade, men jag blev så glad och exalterad att det bara blev så.

Jag älskade storstadspulsen och känslan av total frihet och att allt var möjligt. Samtidigt längtade jag efter naturen, djuren och havet. Jag drömde om ett storslaget, vibrerande liv där jag fick suga i mig av båda delarna. Vissa saker har inte ändrats trots åren som gått.