Vi åker tillbaka i tiden och gör några nedslag i bildform från de senaste veckorna. Häng med!

Solen har visat sig nästan varje dag och våren har verkligen gjort entré med besked. Visserligen fortfarande kyligt på nätterna, men på dagarna har graderna klättrat upp till det tvåsiffriga. Det märks att solljuset inte bara gör oss tvåbenta på gott humör, utan det riktigt spritter i benen även hos fåren och hästarna. Det har bjudits på ett och annat glädjeskutt och bocksprång om man säger så. För den som inte vet så är får förvånansvärt spänstiga. De kan exempelvis hoppa rakt upp på en ensilagebal och de är snabba som attan. Iallafall på korta sträckor.

Med våren kommer hästarnas pälsfällning och varje år blir jag lika förvånad över hur mycket hår som lossnar. Man borstar och borstar och det tar liksom aldrig slut. En viss oro uppstår helt klart för att det ska sluta med att jag står med en nakenhäst.

Det har kommit fler lammungar och nu är det ett ordentligt rövargäng som busar och stojar omkring i hagen. Behöver man bli botad från ett dåligt humör så kan jag rekommendera att spendera några minuter med dem. Det gör susen vill jag lova!

Hundarna har bestämt att utesäsongen har börjat. Deras favorit sysselsättning är nämligen att lapa sol på altanen (och att skälla på brevbäraren och förbipasserande cyklister).

Invigde min nya denimklänning och kände mig som ett modelejon (skojar). Tycker vanligtvis att det är svårt att ha klänning till jobbet, hamnar ofta i att det känns för festligt, avklätt eller gulligt. Den här är inget av det. Matchade visserligen med 11-håls Dr Martens för att balansera ut pärlorna. 😉

Fick den här tjusiga påskgruppen (heter det så?) när jag blev avtackad av kollegorna. Det är nämligen snart min sista dag, eftersom jag ska byta både arbetsgivare och tjänst. Väldigt peppad på det, även om det såklart är blandade känslor då jag har trivts väldigt bra.

Bokpost leverades! Just nu läser jag Project Hail Mary, men efter det ska jag sätta tänderna i någon av dessa. Lutar åt Tre varv motsols, men känner jag mig själv rätt så hinner det ändras fram och tillbaka ett antal gånger. So many books, so little time!

En vacker solnedgång.

Väldigt mycket blommor i min värld och kamerarulle just nu. Jag tycker dock att det är fullt rimligt. Vem blir inte glad av att det äntligen poppar upp lite färg bland allt det vinterdassiga?

Som sagt, mycket blommor. Just dessa ska förgylla trappan lagom till påsk.

Ett gullefjun!

Träning har begåtts. Som vanligt med styrketräning som grund och i kombination med kondition, frivändningar, crossfit wods och hederlig gymråttsträning. Variation förnöjer. Har även lyckats få till ett par yogapass, vilket känns riktigt bra.

Äpplen har delats ut.

Här har vi det allra nyaste tillskottet.
För den som inte vet, så är tackorna och lammen inte våra utan tillhör grannen. Vi brukar dock hjälpas åt och när jag har möjlighet så rycker jag in och matar flasklammen. Jag och Marcus har dock fyra egna baggar – Birk, Bork, Bruce och Fyran – som går i en hage här hos oss.

De första humledrottningarna har kommit fram från vintervilan. Jag blir så himla lycklig av att se dem. Den senaste tiden har jag gjort en massa research om humlor, eftersom jag ska skriva en essä där de kommer ha en huvudroll. Så nu när jag besitter helt ny humlekunskap är det extra kul när man väl ser dem zippa omkring bland krokusarna.

Ernest säger hej!

Freyja, hästvärldens Houdini, har tagit en egen promenad utanför hagen. Sneaky som hon är så gick hon tillbaka in när hon kände sig nöjd med sin grässtråjakt. Vi skulle inte ha märkt något om det inte var för att hon lämnade en bajshög efter sig på ett ställe där det rimligtvis INTE ska finnas hästfekalier. Busted! Nu har vi förhoppningsvis hittat stället där hon krupit under eltråden och satt p för fler utflykter på eget initiativ.

Och så har vi varit barnvakt åt världens bästa 5-åring. Vi maxade dygnet med matning av flasklamm, hopp i alla vattenpölar, TV-spel, hundpromenad, klappa hästarna, bad och Zootropolis. Älskar att animerade filmer nuförtiden kan ses med stor behållning av både stora och små. Tror nästan att jag och Marcus skrattade mer än 5-åringen. Ska erkänna att vi tyckte den var så bra att vi var tvungna att titta på Zootropolis 2 även fast barnet hade åkt hem. (Don’t grow up, it’s a trap osv).

Snipp snapp snut så var denna återblick slut.